Okej då var det bestämt, hela familjen ska flytta ifrån mitt gamla barndomshus. Har bott här i ca 15 år och har både skrattat, gråtit, lekt och vuxit inom dessa väggar. Känns lite tugnt men någon gång måste man, som mottot säger, pröva sina vingar. Jag är snart vuxen trot eller ej, vilket betyder att jag inte har länge att samla minnen på mig i vårt nya hem. 

 

Visst, en takvåning med utsikt över Vänern och ett stenkast bort från min bästa vän, stan och skolan... det är väl bra grejer... men 50 öringen vi klistrade fast på min lillebrors golv, Väggen inne i min skrubb där jag och mina själsfränder skrev våra namn, de knarriga grangolvet och gatan, där jag lärde mig cykla. 
Allt detta kommer självklart vara minnen för livet, men stunden då man ska lämna det. 

Cherish the moment, In the end, it will only be just a memory